Norrut i Adriatiska Havet

Vi lämnar Préveza den 27 april och sätter kurs norrut. De sista hamnarna i Grekland blev Lakka, Corfu Town och Stefanou.

Nästa land är Albanien. Jag mejlade hamn-myndigheten och fick beskedet att man måste ha en agent som hjälpreda för att klarera in i landet.

Agenten tar 300 kr för besväret för att gå runt med pass och skeppspapper till hamnchef, polis och tull.

Dessutom måste man lösa ett seglingstillstånd på 600 kr och en hamnavgift på ca 500 kr.

Mycket krångel för det lilla Albanien har att erbjuda båtfolk.

Vi valde att ta en nattsegling förbi byråkratin.

Efter 27 timmar och 165 M har vi passerat Albanien och går över gränsen till Montenegro. Vi förtöjer i AD Marina i Bar.

Eftersom jag var övertygad om att det inte skulle vara några problem att klarera in i Montenegro som har euro som valuta och allting, kollade jag inte upp i förväg vad som gällde.

Det skulle jag ha gjort!

Första försökat med inklarering misslyckades. Efter mycket sökande hittade jag en tull-tjänste-kvinna som hänvisade mig till hamnpolisen som i sin tur hänvisade mig till hamnchefen. Han hade sitt kontor i en gul byggnad tvärs över vägen, sade och pekade en polisman. Jag såg inget gult hus, bara en träd-dunge åt det utpekade hållet. Jag traskar iväg ändå i hopp om att hitta ett gult hus. Nix inte ett gult hus så långt ögat kan nå. Jag frågar flera vänliga människor längs vägen som pekar och förklarar. Slutligen kommer jag till ett GRÅTT hus med ett ankare på dörren, måste vara här tänkte jag, huset har kanske varit gult en gång i tiden eller så visste polismannen inte att yellow betyder gult. Deras kunskaper i engelska var så där.

Nåja, jag kliver väl in tänkte jag, men ack dörren var låst, skit också, det var ju 1 maj! Stängt!

Dagen efter gör jag ett nytt försök. Kl 9.00 är dörren öppen in till Harbourmastern i Bar.

Nu kommer chocken, här kostar ett seglingstillstånd 1.200 kr per vecka och hamnavgiften var 700 kr per dag.

Det är väl inget annat att göra än att betala och tar upp kreditkortet, men nej det gick inte, bankerna var stängda och tjänstemännen får inte ta emot kontanter.

Jag hade verkligen ingen lust att vara kvar ytterligare en dag (för 700 kr) vilket hamnchefen förmodligen kunde se i mitt ansiktsuttryck. Då kom han på en lysande idé. Om jag sade att jag kommit till Montenegro för att jag hade motorproblem, skulle jag slippa lösa ett seglingstillstånd.  Jag nickade och upprepade ”yes, engine problems”. 

Glad i hågen vandrar jag ner till tull och polis nere i hamnen med en besättningslista i 4 exemplar med ett tillägg om motorproblem. Efter 45 minuters passkontroll var saken klar, vi fick lämna landet utan att betala seglingtillstånd.

Vi blev dock tillsagda att det var viktigt att vi lämnade Montenegro så fort som möjligt, och att vi inte fick gå in i någon hamn längs Montenegros kust.

Behöver jag säga att det var glest mellan gästande båtar!

Alldeles ensamma i Corfu Town.

Tunga moln över byråkratiska Albanien och Montenegro!

Gott med glass!