Fredag 2 juli 2010 Vila do Conde
Bestämmer oss för resans kortaste ben, startar kl 16.30 och går 3 sjömil till Vila do Conde som ligger en bit upp för floden med samma namn. Mynningen hindras av 500 vakare som ligger tätare än slalombacken i Kitsbühl. Vi kryssar förbi utan att köra över en enda. (Fisknät i propeller i åtanke). Vattendjupet i mynningen är bara 0,5 m vid lågvatten, vi valde att gå vid högvatten ca 6 timmar senare. Det gick bra, när ekolodet sa 2,6 m skulle jag precis vända båten och köra ut igen. Men just då visade lodet 2,7 m, och då kom hoppet tillbaka, det kanske går!!! Det gick, vi kom fram till en nybyggd privat ponton, att den var privat visste vi ju inte då, men just när vi låg bredvid och undrade om vi kunde klämma in oss mellan 2 båtar, kom det en kortväxt portugis på bryggan, vi frågade artigt om vi kunde få ligga på den enda lediga platsen på denna enda brygga i flodfåran. Visst! Sa han. Bara backa in här, jag har tampar som ni kan använda. Denna portugis, vid namn Rui Oscar, var en särdeles vänlig portugis, han styrde och ställde och kastade tampar och dirigerade, och klämde in oss med en marginal på 5 cm till framförvarande båt.
Han var mycket förvånad över att se en utländsk båt så långt upp i floden. Det var inte vanligt.
Han förklarade att bryggan var privat och låst med ett kortlås, så om vi ville rulla runt på sta´n, måste vi ha ett nyckelkort.
Vi gick till ett café en bit bort, han snackade lite med personalen, så kom han tillbaka med ett nyckelkort!
Jag frågade var jag skulle betala hamnavgiften, ”hamnavgiften?” sa han med ett frågande uttryck, ”nä här betalar vi inget”.
Men el och vatten då? Svarade jag. ”Ja det finns här på bryggan, det är bara att koppla in!”.
Jösses, det är inte sant, så här vänliga människor finns inte.
Jo i Portugal, jag lovar!
Till vår stora förvåning ser vi en segelbåt på väg uppför floden. Enligt flaggan är det en fransman. Han kommer sakta och ser sig omkring för att slutligen närma sig oss med frågan om han får ligga utanför vår båt? Vi kan ju inte neka, fanns ingen annan plats. Det var väldigt trevliga fransmän, ett par i vår ålder, Cathrine och Philippe, som dessutom pratade utmärkt engelska. Dom hade sett oss långt ute till havs och tänkte, att kan den båten gå in där, kan vi det säkert också!
Senare på kvällen spelas det klassiskt musik vid en utekonsert, alldeles intill hamnen och plötsligt startar ett veritabelt fyrverkeri, vad som firades fick vi aldrig reda på. Vilken afton det blev!
Tidigare på kvällen hade vi bjudit över Cathrine och Philippe, på en Garahinjo (ursäkta stavningen). Vilket är starkt kaffe med ett stänk konjak, (upptäckt i Spanien). Vi pratar länge och byter tips med varandra.
Distans: 3M / 0,4 h, medelfart 7,1 kn (Totaldistans 2.020 M)
Moln/sol 19 gr.
Vind N 2-3 m/s
